Berättelser

Sunlit Days

Medelhavsberättelser
om dagar i solsken

Introduktion

Equilibrio
Marino-aktivister

Kapitel I

Den sista
fyrvaktaren

Kapitel II

Soul
Shaper

Kapitel III

Kärlek, rock
och vin

Epilogue

Sunlit
Days

Kapitel 0 Marina ekvilibrister

Ett hav som badar i solen: Medelhavet. En oöverträffad rikedom av liv i rev som riskerar att försvinna. Det här är berättelsen om Equilibrio Marino, en grupp människor som engagerar sig i ett syfte: att bevara och återställa havets ekosystem.

Det är historien om ett samarbete med Cosentino i strävan efter ett gemensamt mål: att ge tillbaka till havet det liv det ger oss.

Medelhavet, ”Mare Nostrum”, vårt hav. Det är mer än en karta, ett klimat, en civilisation eller en målning. Medelhavet omfattar en unik livsstil som innebär att leva på ett speciellt och intensivt sätt. Ett särskilt sätt att se, tänka och agera som har påverkat hela planeten.

Förbindelsen med havet, solen och naturen skapar en vänlig, glad, generös och jordnära karaktär. Det gör oss till ”långsamma” människor, medvetna om naturens betydelse. Vi bor här och nu. Vi njuter av varje dag och varje ögonblick.

Medelhavet är en hyllning till den
biologiska mångfalden, till balansen i livet.

Det är en smältdegel av kulturer, smidda över århundraden, med en historisk och kulturell mångfald som har skapat vår egen karaktär. Detta Mare Nostrum är dess reflektion. En hyllning till biologisk mångfald, en dans av arter som samexisterar i en konstant och skör balans. Medelhavet är hem till mer än 12 000 arter av växter och djur, varav många är utrotningshotade eller riskerar att utrotas. Boven har ett namn: plast.

Vårt hav når rekordnivåer för mikroplastföroreningar. Koncentrationen av mikroplaster uppnår 1,25 miljoner fragment per km2 och påverkar redan mer än 130 arter. Detta liv som vi älskar så mycket kan inte existera utan det hav som det livnär sig på. Det är dags att bli medveten och agera. Det är dags att ge tillbaka till havet det liv det ger oss.

Kapitel I Den sista fyr-vaktaren

På natten blinkar ett litet ljus vid horisonten med en hypnotisk rytm, i ett försök att lysa upp området som under en solig dag vid Medelhavet. Det är fyren Mesa Roldán i Carboneras. Där bor fyrvaktaren Mario, som guidar sjömännen till sina destinationer.

sjömännen till sina destinationer. Det är ett ädelt jobb där han är omgiven av vatten, vind och salt. En ren vit färg invaderar allt med sitt ljus i den här fyren, skeppens Polstjärna, där Mario passar på att skriva berättelser då han sitter i sin ensamhet. Som den om den sista fyrvaktaren.

En morgon i Madrid hittar Mario en annons i tidningen. Något fångar hans uppmärksamhet: en akademi som förbereder framtida fyrvaktare inför ett uttagningsprov. Månader senare har havet av asfalt ersatts av ett annat som skulle förändra deras liv: Medelhavet. Mitt i ingenstans, med 150 kilometer hav i horisonten, har tusentals ljus ersatts av en enda lykta: den i Marios fyr.

I över 28 år har han arbetat i nationalparken Cabo de Gata Nijar, där livet går långsamt. Det är lättare att fokusera på det som verkligen är viktigt och betyder något. Varje dag är en symfoni av färger som ger honom varje soluppgång och solnedgång, medan de starka vindarna visslar melodier i hans öra.

“När jag är borta kommer ljuset att fortsätta lysa.
Vägleda. Omge allt.”

Mario blir entusiastisk när han pratar om en fyrvaktares ensamhet. Ensamhet är en gåva när du förutom att vara fyrvaktare även är skribent. När du föddes för att berätta historier. Som den som berättas i det bibliotek han har skapat med 17 handskrivna böcker om ett bortglömt yrke.

Mario är den sista fyrvaktaren. Den sista i ett yrke som förgörs av teknik. När han går i pension kommer det inte att finnas någon kvar i fyren. Allting kommer att automatiseras. Men hans över 100 år kommer att återspeglas för alltid genom de berättelser han skriver och livslämningarna blir ett museum. Han kommer att berätta historierna om alla fyrvaktare. Men en sak är säker. När Mario är borta kommer ljuset att fortsätta lysa. Vägleda. Omge allt.

Kapitel II Instrument-makaren

Toner av en flamencogitarr och doften av cypress-spån fyller luften i Nijar, en solkysst stad som David drogs till som en magnet. David är en instrumentmakare född i Lyon som hittade sina rötter i Andalusien av en slump.

Knutor och ådringar blir instrument som skulpteras fram av hans mejsel. Ett sätt att förstå livet utanför formen, baserat på nöje och konst. Ett poetiskt uppror och ett leende på läpparna.

Ljuset strömmar genom ett bakfönster, där solen lyser upp rummet och fångar sågspånets virvlande dans. Skisser och ritningar av unika gitarrer fyller väggarna och en symfoni av olika trädofter genomsyrar atmosfären. Få platser är mer magiska än en instrumentmakares verkstad.

David ler när han arbetar med sitt senaste beställningsjobb. Varje gitarr är lika unik som han: En fransk instrumentmakare baserad i Nijar, Almeria, som kom för musikkonsten och stannade för kärlek till solen, till livsstilen, till musiken och till det här landets speciella dragningskraft. En dragningskraft som han projicerar och som omger rummet.

“Om du gör något med kärlek,
skapar du magi.”

Hans hängivelse till sitt hantverk är lika smittsam som hans kärlek till livet. Han njuter av varenda detalj, där fokus ligger på resan och inte på målet. Hans händer smeker träet, flyttar sig över verktygen och över flamencogitarrskivan som han arbetar med.

Han tvingar fast den och knackar försiktigt på den. Han söker dess bockningspunkt innan den går sönder, som en allegori av livet som sveper med oss i sin malström. Han hittar ytan han söker och ler på nytt. Den talar om åttiåriga cypresser som istället för att följa med dem som lämnar, får nytt liv och låter de som stannar kvar ta del av ackorden. Den talar om magi och kausalitet. Att lyssna på vad man själv vill och att ha modet att sträva efter det. Och om kärlek. Till trä. Till musik. Till konst. Till livet.

Kapitel III Kärlek bland berg och vin

I Fondón, mellan Sierra Nevada och Gádor, domineras allt av en röd ton. Där är den röda lerjorden i ravinerna pyntad med mandelblommor. Den vinröda färgen är lika oefterhärmlig som paret som tillverkar vinet: Rober och María del Mar.

Den röda tonen av två hjärtan som slår unisont och fyller flaskorna till, och själarna hos, de personer som besöker dem. Det här är en historia om kärlek, berg och vin.

I Fondón, omgiven av ett oerhörd lugn, hittar vi Rober och María del Mars fristad, deras vingård, deras koppling till marken och naturen. Det är en liten enklav som ser ut att komma direkt ur sagovärlden. Den är omgiven av de enorma bergen i Sierra Nevada på nästan 1 000 meters höjd, i en gammal glaciärdal. Solen och vinden kämpar obehindrat på vida fält, berg, röd jord och stora mängder vinrankor. När de anlände till denna lilla vingård för tio år sedan kände de båda kopplingen till platsen: Det var här de ville rota sig.

Paret har en perfekt kommunikation med jorden. De använder solenergi för att driva sitt hus och vattnet från ett bevattningsdike för att vattna sina vinrankor och liv. De skämmer bort jorden, som återgäldar deras tillgivenhet med dagar fyllda av kärlek och vinskördar som tas till vara på samma sätt som för hundratals år sedan. Det ger ett vin med en unik smak, frukt av en lerig och magisk mark, som endast framställs med druvor. Rena druvor: Pura Vida (”rent liv”).

“Du måste lära dig att lyssna på vad ditt
inre och marken som omger dig berättar.”

Pura Vida är vägen de här två rockarnas har valt, deras sätt att förmedla sina känslor, deras sätt att förändra sitt liv och producera sitt vin. När de tittar på varandra inser du att det finns personer som är avsedda för varandra. För att älska och ta hand om varandra. Glittret i hennes ögon, de flyktiga beröringarna, de stulna pussarna medan de utför sina dagliga sysslor.

De träffades vid rätt tillfälle och på rätt plats och bestämde sig för att lyssna på vad deras sinnen, deras hjärtan och jorden runt dem berättade för dem, och de rotade sig djupare än sina egna vinstockar. Passion. Styrka. Rötter. Koppling.